Om min Youtube-kanal: Bondeanarkism, självhushållning och krisberedskap

Jag la upp en video härom veckan på Youtube-kanalen om varför jag tänker lägga ut bra många fler videor framöver och vad du kan förvänta dig för ämnen.

Varför gör jag det?

Främst gör jag det för mig själv. Jag vill bli bättre på videoproduktion och på att tala inför kameran och uttrycka mig själv kort och koncist. Men jag gör det också för mina barn, som förhoppningsvis kan ha glädje av mina videor när dom blir äldre. Jag tänkte rikta en del videor direkt till mina vuxna barn när dom kanske tittar om sisådär 15-20 år.

I videon:

  • Lite om kamera- och ljudutrustningen jag använder
  • Om politik (ej partipolitik) och bondeanarkism (a.k.a. frihet)
  • Om självhushållning, självförsörjning och permakultur
  • Om resiliens och krisberedskap a.k.a. prepping.

In och prenumerera för fler videos från mig om livet, friheten och strävan efter lycka!

Jag finns också här:

Ananaskanel – Första äppelträdet planterat!

Uppdatering om första äppelträdet som jag planterat i den blivande skogsträdgården. Ananaskanel heter sorten, också kallad brunkanel, och härstammar från Ryssland. Det är det äldsta och härdigaste kaneläpplet, härdigt upp till zon 6 i Sverige.

Trädet är inköpt på Blomqvist Plantskola i Finland, och i dagarna anlände tre till äppelträd därifrån. Video kommer!

Hålmätning pågår

Det var mycket ångest involverat i beslutet var exakt trädet skulle planteras. Men till slut föll det på en plats 12 meter från huset. Det är svårt att föreställa sig att det lilla trädet kan bli 7 meter högt, men så är det, och därför ville vi inte plantera för nära huset så att det skapade skugga. 1 meter i diameter blev hålet, dvs. väl tilltaget.

Tar upp första potatisen för säsongen

Kolla in första potatisskörden. Det är alltså potatissorten “Cherie” som jag odlar – en väldigt god sort som ger stor skörd och lagras fint.

Satte 1 kg sättpotatis förra året, fick runt 70 kg skörd. I år satte vi dubbelt så mycket, så nu lär vi ha så vi klarar oss hela vintern och lite till.

Höstbeskärning av fruktträden pågår

Jag har i dagarna gett mig på att höstbeskära äppel- och plommonträden, vilket görs bäst under Juli, Augusti eller September – de så kallade JAS-månaderna.

De här träden har inte beskurits på många år. Vi har bott här i två år, och kollar man på träden syns det att de inte beskurits på många år innan dess – om ens någonsin.

Speciellt äppelträdet har beskurits kraftigt, resultatet delar jag framöver. Målet var att öppna upp kronan på trädet så luften kunde cirkulera och ljus kunde komma in till de bakre grenarna.

Jag började med att beskära alla grenar som pekade inåt i kronan eller rakt uppåt. Också allt för hängande grenar beskars. Sen kortade jag in alla grenar, och där de pekade allt för mycket uppåt beskar jag bakom en nedåtpekande knopp så att grenen börjar växa mer horisontellt nästa säsong.

Mina nordiska bin har flyttat in i topplistkupan

Nu har det gått två veckor sen mina nordiska bin flyttade in i topplistkupan. Dom verkar stortrivas, och samhället växer sig starkare för varje dag som går.

Det har nu varit ett par regniga dagar men så fort värmer stiger och blåsten lägger sig så är det full skytteltrafik från kupan till närmsta blomsteräng eller träd.

Topplistkupa
En titt ner i topplistkupan

För att flytta bina från ramkupan som dom kom i över till topplistkupan följde jag Patrick Sellmans guide. Det gick hur smidigt som helst.

Nordiska bin
Det nordiska biet

Det nordiska biet är vår urgamla inhemska biras och biets motsvarighet till vad man hos andra djur kallar “lantras”, det vill säga det har anpassat sig till vårt nordiska klimat över väldigt lång tid.

Den här birasen har längre behåring, tål våra vintrar bättre, och flyger vid lägre temperaturer än de sydliga raserna.

De senaste 150 åren har det skett en massiv import av utländska biraser, t.ex. det italienska gula biet, som har konkurrerat ut det nordiska biet. Det nordiska biet är idag hotat. Av Sveriges 125 000-150 000 bisamhällen är runt 1000-1200 samhällen med nordiska bin, dvs. en försvinnande liten mängd.

Det pågår ett arbete för att rädda det nordiska biet genom föreningen Nordbi som jag nyligen blev medlem i. För mig är det självklart att inhemska djurraser som anpassats till vårt kärva klimat över årtusenden borde bevaras för kommande generationer.

Bivax kaka
Bygge av vaxkaka pågår

Bygget av vaxkakorna är i full gång på de nya listerna. Det går snabbt! Det gäller att hålla koll så man kan lägga till nya lister i takt med att dom bygger ut, så att dom inte känner att det blir för trångt. Då kan dom få för sig att det är dags att svärma, dvs. dela på sig och hitta ett nytt hem.

Honung
Vi har skördat första honungskakan. Utsökt!

När vi flyttade över bina till topplistkupan kunde vi också skörda första honungskakan. Dom hade bra med honung i de andra kakorna så vi kände att det var okej att skörda en. Underbart gott, och jag tror faktiskt det smakar bättre bara av att veta att det är producerat här på gården och i grannbyn där bina köptes.

Täckvax
Täckvax från avtäckningen av honungskakan

När honungen är färdig så täcker bina cellerna med täckvax. Det första man gör när man skördar honungen är att skrapa av täckvaxet. Det är extra fint och rent vax som man brukar spara till t.ex. salvor.

Nu är det bara att låta bina pyssla på och samla pollen och nektar. Framåt slutet på juli kommer vi nog kunna skörda någon kaka till, men vi kommer lämna så mycket honung som möjligt till bina över vintern så att vi inte behöver ge dom allt för mycket tillskottsfoder.

6 goda saker du kan göra av björksav

Björken har spelat en viktig roll för självhushållande folk genom årtusendena, så också för de nordiska folken. Näver fungerade som en viktig takmaterial, och också för att göra vattentäta men lätta kanoter, skålar, korgar och mycket mer. Björken gav också ved, kvistar för att göra kvastar, tjära eller “rysk olja” för att använda som ett lim, blad och knoppar som används inom folkmedicinen , och sist men inte minst ger trädet ett rikligt utbud av björksav varje vår.

Video: Jonna Jinton samlar och avnjuter färsk björksav.

Björksav har traditionellt varit en källa av näring på våren i boreala regioner på norra halvklotet . Den berömda arabiska resenären Ahmad ibn Fadlān observerade så tidigt som 921 att de turkisk-talande Bolgars längs floden Volga drack jäst björksav.

Brist på mat i början av våren, i det så kallade “hungergapet”, förekom ofta i norra Europa fram till slutet av 1800-talet. Det gjorde att de extra näringsämnena och den söta smaken av björksav var ett välkommet tillskott efter en lång vinter. Och på platser där vattenkällor var sällsynta var björksav den enda drycken för herdar.

“Under den sista riktiga hungersnöden i Sverige, 1867, användes björksav mycket i södra Sverige till brödbakning, gröt och måltidsdryck. Björken kallades därför “fattig mans ko” enligt en källa från södra Sverige.” (Uses of tree saps in northern and eastern parts of Europe, s. 345)

Björksav samlas bara på vårvintern och våren när saven flödar intensivt, precis efter att tjälen lämnat marken och före trädet utvecklat knoppar. I östra Europa kallas Mars månad för “savens månad” eller “björkens månad”, men på nordligare breddgrader som Sverige är April den bästa månaden för att tappa björksav.

Här är en kort video med arboristen Tage Rønne i Danmark där han visar hur han tappar björksav:

Birch S.A.P av Nordic Food LabVimeo.

Enkelt förklarat så borrar du ett hål med en vinkel uppåt in i trädet. Jag har sett rekommendationer på hål 1-2 cm i diameter och 2-6 cm in i trädet beroende på trädets tjocklek. Du kan förvänta dig att få 5-10 liter björksav per träd och dag.

Att tappa ett träd på sav skadar inte trädet, se bara till att plugga igen hålet efter du är klar med en träplugg och borra inte för många hål i samma träd.

Här är ett sätt att tappa björksav som lämnar mindre åverkan på trädet, från Natural Bushcraft:

Ett annat sätt att tappa sav som gör mindre åverkan på trädet är att skära av änden på en gren där den är runt 1 cm i diamater. Från den grenen kan du få upp till 1.5 liter sav på en dag, och när du är klar kan du försluta såret med vax eller björktjära.

1. Drick det som det är

Tappning av björksav. Foto: R adept (CC BY-SA)
Tappning av björksav. Foto: R adept (CC BY-SA)

Björksav är allmänt känd för sina avgiftande, urindrivande och renande egenskaper, och kan drickas färskt rakt ur trädet.

Kartografen Olaus Magnus nämnde 1555 att skandinavier tappade björksav och drack som en måltidsdryck. Smaken är faktiskt rätt okej. Det smakar som vatten med en svag ton av björk och sötma. Jag kan väl erkänna att jag nog inte skulle vilja dricka stora mängder björksav.

Inom några dagar jäser saven naturligt och smaken blir mer sur, men den kan fortfarande drickas. Den blir dock fort dålig och kan bevaras längre perioder i frysen eller genom att tillsätta socker eller citronsyra, alternativt pastörisera den.

Björksav innehåller bland annat 17 aminosyror, mineraler, ensymer, proteiner, antioxidanter, socker(xylitol, fruktos och glukos), och vitamin B och C.

2. Sirap

Kahiltna Gold björksirap från Alaska.
Kahiltna Gold björksirap från Alaska.

Björksirap produceras på samma sätt som lönnsirap; du reducerar vattenmängden för att koncentrera sockerinnehållet. Men björksirap är dyrare, upp till fem gånger priset, eftersom du får mindre sirap från björksav.

Det är ungefär hälften så mycket socker i björksav som i lönnsav, så du behöver dubbelt så mycket björksav för att få samma mängd sirap.

Beroende på björksort, plats, väder och säsong innehåller björksaven 0.5-2% socker. Du behöver alltså 100-150 liter björksav för att producera 1 liter sirap.

I kommersiell produktion använder man omvänd osmos maskiner och förångare för att göra sig av med vattnet. I Alaska är den totala produktionen av björksirap runt 3,800 liter (1,000 US gallons) per år.

När jag har gjort björksirap har jag försiktigt kokat saven. Det är lätt att bränna saven på grund av det höga fruktosinnehållet, och det tar lång tid att koka bort allt vatten. Vad man kan göra för att minska risken för att bränna sirapen är att först koka bort runt 50-75% av vattnet och sen flytta över det som är kvar till en dubbelkokare där man kokar bort resten.

Björksirap är utsökt på pannkakor och ett kul experiment.

3. Vin

Björksavsvin går tillbaka flera hundra (om inte tusen) år. Det är inte svårare än att tillsätta jäst och kanske socker till björksaven och låta det jäsa till vin.

Följande recept på björksavsvin är från 1676:

Till varje gallon (3 liter) blanda i ett halvt kilo socker, och koka det ungefär en kvart eller en halvtimme; låt sen svalna och tillsätt mycket lite jäst, och det kommer att jäsa och rena sig från det lilla slagg som spriten och sockret kan ge: för sedan över det till en tunna och balnda i lite kanel och muskot, ungefär 15 gram av varje per 30 liter vin, förslut sedan. Efter en månad kan du tappa upp på flaska, och några dagar senare har du det mest delikata friska vin med en smak liknande Rhenish-vin. […] Drycken håller sig inte länge om inte den förvaras svalt. (Vinetum Britannicum, s. 176, London, England 1676.)

Här är ett annat mer modernt recept (engelska) och några reflektioner om att göra björkvin.

4. Öl

“Björk öl” i den vanligaste formen i USA är en kolsyrad dryck gjord av örtextrakt och björkbark. Det har en smak som liknar “root beer”.

Efter att saven har tappats destilleras den till en olja, som sen tillsätts till den kolsyrade drycken för att ge den dess distinkta smak.

I Europa har björköl aldrig varit någon läskeblask utan riktig öl med alkohol. Det är känt från åtminstone 1600-talet och var vanligt i norra Europa.

I Sverige har björksav används för att brygga öl genom att blanda det med malt och jäst. En beskrivning från Småland år 1749 säger att öl av björksav ibland smaksattes med pors (Myrica gale L.).

I sydvästra Finland har en typ av öl gjorts av björksav blandat med mjöl och malt.

5. Mjöd

Vanligtvis brygger man mjöd från vatten, honung och jäst. För att göra mjöd av björksav byter du ut vattnet mot sav. Jag har inte testat det själv, men gissar att det kan ge en svag ton av björk åt mjöden, plus lite näring.

6. Vinäger

Över hela Europa har björksav används för att göra vinäger. Vinäger kommer från det franska ordet vinaigre och betyder “surt vin.” Källor säger att björksavsvinäger har använts i Sverige, Estland, Vitryssland, Ungern, med mera. Jag har inte lyckats hitta något recept, men man borde kunna använda det här från Mother Earth News och använda björksavsvin som alkoholingrediensen.

Läs mer

Use of birch sap

Uses of tree saps in northern and eastern parts of Europe

Birch Sap – Nordic Food Lab

Det mest rebelliska en frihetskämpe kan göra i dagens Sverige

Den svenska regimen i Stockholm har aldrig haft större kontroll över sina undersåtar än idag (även om tyrannen Gustav Vasa var en hejare på förtryck han också).

Politikerna har ena handen i våra plånböcker, och med andra handen dikterar dom vad vi ska äta och dricka, dom bestämmer över hur vi reser, hur “goda medborgare” ska tänka och tycka, och inte minst bestämmer dom över vilka kunskaper och värderingar som våra barn ska få intutade i sig.

Men det finns en frihet som den svenska regimen inte längre bekämpar.

Det är friheten att bruka sin egen jord, och skörda frukterna av ens arbete.

Att odla sin egen mat är en av få sysselsättningar idag där du faktiskt får behålla alla frukter av ditt arbete.

Om du gör ett aktieklipp så vill dom ha “sin” del av kakan vid försäljning.

Om din bostad stigit i värde så vill dom ha “sin” del av kakan vid försäljning.

Och det senaste är att dom nu också vill ha “sin” del av kakan om du som företagare genererar din egen solenergi på taket.

Men den potatis du skördar, den får du behålla.

Inte en enda potatis kommer någon fogde att smaska i sig. Den kommer inte heller gå till att sponsra någon statsvurmande aftonblaska eller propagandaorganet SVT, eller till någon politikerpension, eller till att göda nya stormaktsambitioner.

De potatisarna är dina att behålla, och detta är självklart din naturliga rätt.

Men det har inte alltid varit så.

Förr när fogden kom till byn fick bonden se på hur fogden stack ner sin skäppa i kornsäcken och mäta upp hur mycket av bondens korn som tillhörde staten. Det spelade ingen roll om bonden haft en dålig skörd och fick äta barkbröd hela vintern, staten skulle ha sitt ändå.

Fogden tog också sin beskärda del av andra skörder som t.ex. vete, smör, potatis, fläsk, med mera. Och nåde den som blev påkommen att gömma undan lite korn i en stenröse för att kunna klara vintern bättre. Stöld från kronan! Skattesmitare!

På det kom också kyrkans tionde, där en tiondel av böndernas produktion skulle gå till kyrkan.

“Enligt Upplandslagen från 1350 betalades sädestiondet med råg, vete, lin, hampa, rovor, ärtor, bönor och humle. Kvicktiondet kunde betalas med grisar, gäss, kalvar, lamm, fisk och gråverk (ekorrens vinterpäls).” – Wikipedia

År 1527 centraliserades förtrycket av allmogen då Gustav Vasa (vem annars?) tog ifrån kyrkan rätten att förfoga över 2/3 av tiondet, och sen dess har staten över århundradena förfinat sitt förtryck och utsugande av allmogen. Efter att penninghushållningen tog främsta rummet i Sverige övergick Stockholmsregimen allt mer till att kräva betalning i reda pengar från Sveriges folk, och idag får du det svårt om du försöker betala skatten med ett gödsvin.

Det här har öppnat en möjlighet för oss frihetliga människor i Sverige att ta tillbaka den uråldriga rätt som alltid varit vår; rätten att behålla hela frukten av vårt arbete.

Att ta tillbaka den friheten börjar med att plantera något i jorden. Spelar ingen roll om det är en potatis, ett äppelträd eller bara en kruksallad i fönstret. Man kan börja hur blygsamt eller ambitiöst som man vill.

Det kan komma en dag när fogden än en gång börjar stryka runt byarna för att se till att invånarna inte gömmer några rovor i stenröset, men jag har en föraning om att de inte kommer få det lika lätt då som förr i tiden. För det gör ondare att förlora en frihet man redan haft än att leva utan en frihet man aldrig upplevt.

Så håll dig vid din rätt att behålla frukten av ditt jordliga arbete. Bruka rätten, och om dagen kommer när fogden knackar på dörren med skäppan i hand, släpp icke rätten ifrån dig!

(Om du vill läsa en bra bok som inspirerade mig att skriva det här läs då “Rid i natt!” av Vilhelm Moberg, en bok om och för frihetligt folk)

 

Dagens beställningar till odlingarna

Idag har jag shoppat lite från England till odlingarna. Här är det jag beställt:

En hög med Air-pots

Jag blev introducerad till Air-pots i en video med permakultur-experten Geoff Lawton som höll i certifieringskursen i permakulturdesign som jag deltog i 2013, och jag tänkte att jag bara måste testa dom nu när jag har gott om plats att odla på.

Jag har beställt en hög med 1 L krukor direkt från Air-pot.com till att omplantera tomater, chili och paprika tills dom ska planteras ut i jorden i växthuset.

Här ser du hur air-pots fungerar:

Eftersom jag är vetenskapligt lagd så kommer jag också göra ett test och plantera några tomatplantor i vanliga krukor och några i air-pots, och sen jämföra tillväxten.

Den här krukan gillas av plantskolor världen över för att den uppmuntrar tillväxten av hälsosamma rötter. Istället för att få en “rotklump” så växer rötterna ut mot hålen i krukan och när dom kommer i kontakt med luft slutar dom växa, och istället växer nya rötter ut från stammen.

20st Comfrey / Vallört “Bocking 14”

Comfrey, eller vallört, är känd sedan länge som medicinalväxt, men också för att det är en fantastisk planta för gröngödsling och att slänga på komposten. Den har djupa rötter som drar upp näringsämnen från långt ner i jorden, som sen kommer andra växter tillgodo när man gödslar med bladen.

En Comfrey "Bocking 14" planta
En Comfrey "Bocking 14" planta

Vad är då “Bocking 14”? Det är en speciell comfrey sort som är steril, dvs. den kan inte föröka sig genom sina frön. Vallört gillar att växa och kan lätt ta över en trädgård, så med en steril sort får man mycket bättre kontroll över spridningen. Vill man ha fler plantor förökar man den genom att dela roten.

Om du vill läsa mer om comfrey rekommenderar jag det här inlägget hos Skogsträdgårdsbloggen, och det här om du vill läsa mer om comfrey som medicinalväxt.

Jag förbokade rotsticklingar från The Organic Gardening Catalogue i England med leverans från början av Maj, och 20 rotsticklingar kostade ~250kr inklusive frakt. Det är första gången jag beställer därifrån så det är en liten chansning, men det var det enda stället jag kunde hitta som sålde “Bocking 14” och som såg någorlunda seriöst ut.

Som Skogsträdgårdsbloggen nämner kan man också köpa från Agroforestry Research Trust i England och från Skogsträdgårdsshoppen, men båda ställena är slutsålda för i år.

Äntligen! Vi flyttar ut på landet

Länge har vi drömt om det.

Länge har vi planerat.

Nu är det dags.

Jag och min kvinna flyttar ut på landet med våra fyrfota älsklingar (katt + hund).

Kontraktet är skrivet på en liten gård, och om 10 dagar får vi tillgång. På bilden ovanför ser du…

  • Bostadshuset som är byggt år 1900 med timmerstomme och torpargrund. Det som först och främst behöver åtgärdas är plåttaket, som endera behöver genomgå en rejäl reparation och tätning runt skorstenar och mot fasad eller helt bytas. Det lutar mot att jag kommer byta hela plåttaket på samma gång, men det har dock inte rostat igenom någonstans så det kan gå att rädda. Det gamla spåntaket under har tur nog räddat takstommen trots att det är otätt på vissa ställen.

  • Den lilla bagarstugan som är i stort behov av renovering. Skorstenen är förfallen och stugan har även sjunkit ner i marken så golvet är genomruttet på några ställen. Stugan och hörnstenar måste höjas och troligtvis måste både en del av syllen och golv bytas.

  • Ett härbre i rätt fint skick, bortsett från tre stockar inne i härbret i taket / golvet till övervåningen som på något märkligt vis dragit åt sig en hel del fukt (måste felsökas, misstänker taket).

Här är den vackra ladan som en gång i tiden varit hem till ett gäng får och höns. Byggnaden är i fint skick förutom att den satt sig lite på mitten och har en stock och några plankor ytterpanel på baksidan som är murkna (på grund av obefintlig dränering och förhöjd marknivå mot väggen):

Ladugården

Och här är två små stugor i vår lilla skog, där den större stugan till vänster precis som bagarstugan har sjunkit en del ner i marken och har rötskador på syllen:

Småstugorna

Vi har stora planer för vår lilla gård, både att bevara det gamla och att tillföra nya saker.

Först och främst ska vi se till att stoppa förfallet på byggnaderna, dvs. se till att tak är täta, fixa riktig vattenavrinning och sänka marknivån runt byggnaderna så jord inte ligger mot ytterväggarna.

Nästa säsong kommer det också bli en hel del matproduktion på gården med både “vanliga” ekologiska odlingsmetoder och början på ett permakultursystem. Än är planerna bara i mitt huvud, men framöver kommer jag få ner det på papper och såklart också dela planerna här.

Vi ska försöka hålla tillbaka vår iver och börja i liten skala, men några höns kommer det också bli efter vintern.

För att ta fram den första designen av det här norrländska permakultursystemet kommer jag också ha hjälp av Richard Perkins som driver Ridgedale Permaculture nere i Sunne i Värmland. Vad dom åstadkommit på den gården på bara några månader är helt fantastiskt!

Hur som helst, jag ville bara dela den här glada nyheten innan jag kavlar upp ärmarna och börjar jobba. Vi har väldigt mycket jobb framför oss för att få den här lilla gården på fötter igen, men det ser vi fram emot med skräckblandad förtjusning.