"Landets museer ändrar kurs"

I bästa Nordkoreansk anda vill nu Sveriges museer, på skattebetalarnas bekostnad, göra sitt för att skapa sammanhållning och gemenskap i det nya globaliserade Sverige.

Om vi bortser från den moraliska frågan om museer verkligen ska finansieras med statens våldsmonopol, dvs. med vapen i hand, så kan man tycka att museernas uppgift borde vara enkel; att ge en så objektiv bild som möjligt av Sveriges historia, och av de folk som levt här genom tiderna.

Men när det kommer till en ideologiskt driven förmyndarstat är ingenting enkelt.

Den historia som idag skildras på landets museer är enligt en rapport av den statliga förvaltningsmyndigheten Riksutställningar ett ”stort hinder för ökad mångfald”.

Rapporten menar att ”svenska museer inte speglar ’det mångkulturella Sverige’ – det vill säga alla svenskar” och att det är ”ett resultat av en omfattande strukturell diskriminering”.

Jag tror de som skrivit rapporten överskattar museernas roll i en invandrares beslut att stanna i Sverige för gott.

Än vilket land man talar om i världen så tror jag inte någon invandrare har flytt landet på grund av att han kände sig kränkt när han inte hittade sina förfäders ben på stadens lokala museum.

Varför inte istället skildra vår historia som den är; en historia om extrem fattigdom och hårt arbete i jakten på frihet och lycka.

Välståndet i detta land skapades inte av socialdemokratin, och det skapades inte på ett år eller ens ett århundrade, utan det är ett resultat av tusentals år av slit med att förvandla vildmark till åker, malm till järn och skog till virke.

Det om något skulle skicka rätt signaler till människor som söker sig hit med förhoppningar om att skapa sig ett bättre liv. Det kräver hårt arbete på frihetens grund.

Men nu är det inte vilket land som helst vi pratar om utan Sverige, fablernas land.

Det gamla museiberättandet är föråldrat och kan inte tas med in i framtiden, menar Ulrica Grubbström, vd på Västerbottens museum (P1-inslag, 7/3):

”Vi kanske måste släppa 1800-talsbondgården och fundera på om vi kan nyttja husen och berätta andra berättelser”

Till exempel så föreslår Musei-VD:n att bondefamiljens gamla byggnader kan användas för att skildra “socialhistoria” ellr “genusperspektiv”.

Som tips till studiebesök för Ulrica och resten av landets musei-chefer kan jag föreslå ett besök till den Demokratiska folkrepubliken Korea och deras Korean Revolution Museum och Victorious Fatherland Liberation War Museum, där barnen från tidig ålder fostras in i den nordkoreanska gemenskapen.

Victorious Fatherland Liberation War Museum
En väggmålning från Victorious Fatherland Liberation War Museum i Nordkorea. Ett museum i nationens tjänst.

I det demokratiska Nordkorea är det den Store Ledaren som enar landet. I det demokratiska Sverige är det Värdegrunden™. Jämförelsen kan tyckas extrem, men både Nordkorea och Sverige är faktiskt extrema relativt till omvärlden.

Med det sagt är jag så klart väldigt glad att jag föddes i Sverige och inte i Nordkorea, för i Sverige är yttrandefriheten fortfarande relativt stark. Visst, man kan förlora jobbet eller vänner om man uttrycker fel åsikt eller delar en länk från fel sida, men man blir inte kastad i fängelse eller skickad på värdegrundsjustering – inte än så länge i alla fall.

Kim Il Sung och Kim Jong Un med nationens barn
Kim Il Sung och Kim Jong Un med nationens barn. Tro om också Nordkorea har ”gratis” inträde till sina museer?

Rapporten från Riksutställningar nämner också att ”det i vissa grupper finns en besvikelse över att förändringsarbetet på museerna går för långsamt”. Många människor har ”uttryckt former av tröstlöshet eller ilska” över känslan att förändringen inte blir av. De kanske rent av känner sig kränkta.

Men om det är någon institution där förändringar borde få ta tid, där man inte ska ha allt för bråttom att ändra på saker, så är det väl ändå på ett museum?

Meddelande till röstboskapet

EU-valet är på intågande (och senare i år det svenska valet), och med det i åtanke kommer här en video från Larken Rose med ett viktigt meddelande för potentiella valdeltagare.

När du röstar, vad röstar du egentligen på?

Svensk undertext finns, tack Peter Strömberg hos Ludwig von Mises Institutet!

Talet är från ljudboken av novellen ”The Iron Web”. Ja, han är rätt kritisk i sitt fördömande av statsdyrkan, men han är det av en anledning.

Vad tycker du? Är Larken Rose galen eller är staten i själva verket en våldsam och omoralisk institution?

Lev som om staten inte finns

”Om rösträtten kunde skapa förändring så skulle dom göra det olagligt.” – Emma Goldman

Visst ligger det någonting i det?

Så många generationer har kommit och gått sen det demokratiska experimentet startade, och det enda demokratin har lett till är mer centralisering av makt och mer moraliskt förfall i samhället.

Så rösta inte.

Debattera inte.

Ödsla inte någon som helst energi på politiken, eftersom det bara bidrar till att upprätthålla den rökridå som höger-vänster-skalan är.

Men, om man inte kan göra skillnad genom de politiska kanalerna vad kan man då göra för att skapa ett friare samhälle?

Jo, du kan låta dina handlingar tala för sig själv.

Knepet (som jag tyvärr inte kommer ihåg vem jag hört det av) är att leva som om staten inte finns.

Vad innebär det?

Det innebär att minska och eliminera allt beroende av välfärdsapparaturen genom att:

  • Ta hand om sig själv och sina egna.
  • Lösa sina egna problem inom familjen och inom det lokala samhället.
  • Se till att man har mat på bordet eller i jordkällaren oavsett om man förlorar jobbet eller ej, förslagsvis genom att anlägga ett grönsaksland och plantera ett par fruktträd.
  • Följa sina egna moraliska koder istället för statens (ofta omoraliska) lagar.
  • Skapa sina egna alternativa betalningsmedel som ersättning för statens förfalskade fiatvaluta.
  • Byta tjänster med grannen om möjligt istället för att köpa tjänster av andra och därmed ge bränsle till skattesystemet. Prioritera lokal gemenskap och frivilligt samarbete framför statligt sanktionerad handel.
  • Ta ansvar för sin egen säkerhet i hemmet och området där man bor (se också boken Om produktionen av säkerhet) genom sunt förnuft, grannsamverkan och lokala miliser.
  • Leda sina barns bildning, oavsett om dom är fast i statlig skola på dagen eller om man bor i ett land där hemskolning är lagligt.
  • Planera för ålderns höst, undvik att dra på dig skulder, förvänta dig ingen statlig pension, och se till att du har produktiva naturliga system på plats som kan förse dig och kommande generationer med mat och husrum.
  • Gör dig oberoende av statligt godkända banker och centralbanker som förslavar samhällen genom att skapa pengar ur luft och sen kräva ränta på monopolpengarna dom skapat.

Ja, precis som ”svenskar” levt under tusentals år.

För när staten inte längre kan livnära sig på samhällets och handelns livsskraft kommer den falla av som den blodigel den är.

Men nu lever många av oss i Sverige, och att leva som om staten inte finns kan kännas svårt under den svenska regimen som stjäl 70% av din inkomst och utövar en totalitär kontroll över samhället och framför allt över dina barn.

Men… vad skulle hända om fler och fler människor i Sverige helt ignorerade välfärdsapparaten och började lösa sina egna problem inom familjen och inom det lokala samhället?

Vad skulle hända om folk gjorde sig allt mer oberoende av staten?

Eftersom staten lever på att människor är beroende av den så är det inte långsökt att den med näbbar och klor kommer försöka motverka den frihet dessa människor skapar.

Och när den gör det så kommer dess våldsamma natur att komma ut i dagsljuset.

När staten rövar bort dina barn för att du själv kan ge dom en bättre bildning än den fördummande offentliga skolan kan göra…

När staten bekämpar dig för att du vägrar erkänna dess legitimitet eller spela med i deras pyramidspel kallat välfärdsstaten…

När staten med hjälp av det moderna prästerskapet, journalisterna, jagar och hänger ut enskilda individer vars världsbild och åsikter bryter mot de statligt godkända…

När staten dör en långsam död för att svenskar inte längre behöver den…

Då är friheten inte långt borta.

Eller vad tror du?

Demokrati är vår tids religion

Religion har i tusentals år använts som maktmedel för att manipulera och kontrollera folkmassor, från Egyptens faraos och Mayakulturens människooffer till Gustav Vasas reformation under 1500-talet och dagens islamiska stater i mellanöstern.

Guds ord var lag, och i Sverige var kungen och prästerna Guds utvalda på jorden, och därmed var också kungens och prästernas ord lag. I skolorna var det präster som höll i undervisningen och bibeln var den viktigaste läroboken.

På tal om religionens makt, se bara den korta men hemska häxjakten i Sverige på 1670-talet, där prästerna med ett ord kunde avgöra en kvinnas öde. ”Häxa!”

Men Sverige är idag sekulärt, dvs. kyrkan har separerats från staten, och folket har inte längre en blind tro till kyrkan och dess gud.

För det har visat sig att folk har lättare att tro på legitimiteten hos ”folkets” vilja än hos Guds vilja.

Den största religionen i världen idag är inte kristendomen eller islam, det är demokratin.

Själva definitionen för religion passar även in på demokrati, då det är ”en specifik grundläggande uppsättning av övertygelser som en grupp människor eller sekter är överens om” och som ”ofta innehåller en moralisk kod som styr genomförandet av mänskliga angelägenheter.”

Idag är det demokratin som inte får ifrågasättas, och det är genom demokratin som massorna kontrolleras idag. I den obligatoriska skolan så har Bibeln ersatts av andra böcker, och istället för kristna värderingar så lärs nu demokratiska värderingar ut.

Som Stefan Molyneux nämnt:

När våra ledare ber om vår lydnad så är det aldrig till dem själv som individer, påstår de, utan till det abstrakta ”goda”. JFK sa inte ”Fråga inte vad jag kan göra för dig, utan vad du kan göra för mig…” Istället så bytte han ut sig själv mot orden ”ditt land”. Service till ”landet” är ansett som en dygd – men förmånstagarna för den förtjänsten är alltid de som härskar över folk med våld. Bakåt i tiden (och ibland även i nuet), har ledare identifierat sig med Gud, istället för geografi, men principen är densamma. För kommunister, är klass den abstrakta mekanism som legitimerar ledarnas makt; för fascister är det nationen; för Nazister är det ras; för demokrater är det ”folkets vilja”; för präster är det ”guds vilja”, och så vidare.

Den som ifrågasatte religiösa och finansiella makter för tvåtusen år sedan kunde räkna med fysiska straff, rent av korsfästning.

Den som ifrågasätter demokratin idag har samma öde att vänta. Om inte den fysiska varianten så kan man räkna med social och psykisk korsfästning, och i många fall även ekonomisk korsfästning då det inte vore första gången någon förlorar sitt jobb för att ha ”fel” åsikter.

Idag är det inte ”häxa” som skriks, utan ett annat ord…

Men medan demokratins religion sveper över mellanöstern och stöter samman med gamla religioner och maktstrukturer är jag övertygad om att även demokratin en dag kommer att ses för vad den är:

Demokratin är ett maktverktyg som tillsammans med propaganda på massiv skala används för att manipulera och kontrollera folkmassor.


Uppdatering 15 april 2016: Det är skillnad på demokrati och demokrati, har jag lärt mig på senare år. Vi fick alla lära oss i skolan att demokrati är det fulländade samhällsskicket, det enda samhällsskicket värdigt ett fritt samhälle, men vi fick inte lära oss att det finns olika typer av demokrati.

Det är skillnad på decentraliserad liberal demokrati som bygger på frivilligt samarbete, och den centraliserade totalitära demokrati vi har idag, demokraturen, som bygger på våld och tvång. Det är den senare typen av demokrati jag ställer mig emot.

"Detta är inte en kamp mellan socialism och kapitalism."

Så sa Ron Paul i helgen på en konferens som jag var med och arrangerade i Santiago, Chile.

Med på konferensen var också huvudtalarna Jim Rogers, Jim Rickards, Nigel Farage, och Peter Schiff, och de delade alla med sig sina tankar om varför vi är där vi är idag, och vart vi är på väg.

Varför är vi då där vi är idag?

Vilsen ungdomVilkas fel är det att länder drunknar i skuld, att stora delar av ungdomen är arbetslös, att skola och sjukvård förfaller, att staten kan kidnappa barn i Sverige utan att folk höjer ögonbrynen, och att unga och gamla svälter inte bara i Afrika utan nu även i södra Europa?

Ligger felet hos de giriga kapitalisterna som fått för stort spelrum på marknaderna?

Eller ligger felet hos de rika 1% av befolkningen som betalar för lite skatt?

Eller ligger felet hos de emigrerande somalierna och irakierna?

Eller ligger felet hos vita män som förvägrar kvinnor möjligheten att lyckas i samhället?

Eller ligger felet hos de lata hårfrisörerna i Grekland?

Nej. Nej. Nej. Nej. Nej.

För det är inte en kamp mellan fattiga och rika.

Det är inte en kamp mellan rasister och anti-rasister.

Det är inte en kamp mellan feminister och ”gubbslem”.

Det är inte en kamp mellan multikultur och svenskhet.

Det är inte en kamp mellan kristendomen och islam.

Det är inte en kamp mellan de röda och de blå.

Det är inte en kamp mellan socialism och kapitalism.

Och det är inte en kamp mellan öst och väst.

Dessa kamper är illusioner.

Som Jim Rogers sa i helgen så är det kommunistiska Kina troligtvis världens mest framgångsrika kapitalistiska land genom tiderna, så hela den påstådda kampen mellan kommunism och kapitalism är även den en illusion.

Vad är det då för två världsbilder som stångas med varandra, där ena parten skapar alla dessa problem?

Som Ron Paul sa i lördags så är handlar det inte om kampen mellan socialism och kapitalism, utan det handlar om…

Kampen mellan Keynesianism och ekonomisk frihet

Det är denna kamp som är roten till alla så kallade kamper ovanför, det vill säga kampen mellan centralisering och decentralisering.

Det är kampen mellan statens våldsamma natur och individens okränkbara rätt till liv och egendom.

Det är kampen mellan att hata och att älska din granne.

Det är kampen mellan kollektivt slaveri och individuell frihet.

Det är kampen om äganderätten av ditt sinne och om frukten av ditt arbete.

Det är en kamp mellan globalismens elit på toppen av den ekonomiska och politiska pyramiden och folket som utgör basen av pyramiden, vars livsenergi i form av skatter flödar till toppen och är det enda som håller pyramiden intakt.

Och det är en kamp som inte kan vinnas med röstsedeln.

För spelet är riggat.

På ytan kan det verka som om de två politiska blocken i det demokratiska Sverige är varandras värsta fiender, att det ”blåa” och det ”röda” laget sitter i olika utbytarbås och faktiskt spelar mot varandra.

Men kollar man noga under de till synes olika matchtröjorna så ser man att de har samma underkläder, demokraturens underkläder.

I fallet Sverige så ser man också att båda lagen har samma tränare, med bas i EU’s högkvarter i Bryssel. Tränaren bestämmer alla taktiker och regler, och följer man som spelare inte reglerna så sätts man i utvisningsbåset och blir ersatt av nya och trogna spelare.

Än om du röstar på de ”röda” vänstersocialisterna eller de ”blåa” högersocialisterna, så röstar du ändå för socialism, statligt våld, och individförtryck. Sen om din totala skatt landar på 68% eller 70% (eller ~69% som medelsvensson betalar nu) är sak samma.

Om du jobbar 8.4 månader om året för staten eller ”bara” 8.2 månader om året känns inte som att det spelar så stor roll, eller hur?

Den svenska demokratin är ett spel för galleriet. Din röstsedel gör ingen skillnad.

Vad kan man då göra som individ i dagens Sverige för att påverka sin verklighet till det bättre och skydda sig mot statligt förtryck?

Eftersom din röstsedel inte är något värd, så kan du rösta med dina handlingar, och vill du ta det ännu längre kan du rösta med fötterna.

Det är vad nästan 500 personer från hela världen gjorde på eventet här i Chile i helgen. Folk från Amerika, Kanada, Australien, England, Kina, Sverige, m.fl. kom till Santiago, Chile, och öppnade ”offshore” bankkonton över hela världen, flyttade sina pensionspengar utomlands, ansökte om uppehållstillstånd i andra länder, investerade i bördigt farmland i Sydamerika, köpte Bitcoins, och skeppade sitt guld och silver till Asien.

Allt detta för att skydda sig mot allt mer insolventa och desperata regeringar och banker i västvärlden som inte längre drar sig för att öppet stjäla från befolkningen och, om det behövs, använda våld. Våld är trots allt det enda som stater världen över varit bra på att använda i tusentals år.

Efter det som utspelat sig i Cypern och det som kommer att utspela sig i Slovenien, Spanien, Italien, med flera, är det inte så konstigt att folk börjar vakna upp och ta steg för att skydda sin familj och flytta sina tillgångar utom räckhåll för bankrutta stater.

Det handlar inte bara om att bli resilient när det gäller sina ekonomiska tillgångar, utan i denna värld av centraliserad produktion gäller det också att säkra sin tillgång till mat, vatten, och andra livsviktiga förnödenheter, t.ex. genom att börja odla en del av sin mat, sätta upp system för regnvatteninsamling och filtrering, generera sin egen el, inhandla prylar som försvinner snabbt i kriser, och framför allt att skaffa sig de kunskaper man behöver för att bli mer självförsörjande.

I kristid ligger trots allt ansvaret på dig som individ att sätta mat på bordet. Statens livsmedelslager är borta sedan länge, Sverige är beroende av livsmedelsimport, och skulle krisen komma så står matbutikerna med sina just-in-time leveranser tomma inom något dygn.

Litar du på att staten kommer ta hand om dig när det är Sveriges tur, eller kommer du vara en av väldigt få som såg den annalkande stormen på avstånd och faktiskt förberedde dig?

Det är upp till dig.