Nej, alla människor är inte lika mycket värda

Hur ofta har man inte hört proffstyckare och folk i offentlig sektor säga att dom står för “alla människors lika värde”?

Det går inte en vecka utan att någon i media uttalar sig på ett robotliknande sätt utan någon vidare eftertanke till vad som egentligen sägs.

Den meningen har använts som förevändning för att avskeda folk från sina jobb, kalla folk för rasister, och motivera allt möjligt politiskt förmynderi.

Påståendet om “alla människors lika värde” låter fint, men det krävs inte mer än en minut av eftertänksamhet för att inse att det inte stämmer.

Så låt oss ägna en minut åt den här frågan om människovärde, som är den mest grundläggande ett samhälle vilar på.

Alla människor har inte lika värde genom livet. Människovärde är inte något som objektivt kan mätas eller vägas på en våg oberoende av betraktarens egna värderingar. Människovärde är något subjektivt.

Jag tror ändå dom flesta av oss, förutom sanna rasister, kan enas om den självklara sanningen att alla människor är skapade lika, det vill säga vi har samma okränkbara och ofattbara värde i livets första skede. Detta oavsett hudfärg, kön, och ursprung.

Människor föds förstås inte med samma förutsättningar och potential. Vissa föds smartare än andra, vissa är musikaliskt lagda från födseln medan andra föds till tondövhet, vissa föds med funktionsnedsättningar medan vissa föds med vad många skulle kalla fysiologisk “begåvning” (som tre bröder på min grundskola som alla hade helt sjuka magrutor och muskler redan på mellanstadiet utan någon som helst styrketräning, de var söner av Hercules).

Men människovärdet är fortfarande lika om du frågar mig, helt baserat på mina egna moraliska principer.

Trots det så är alla bebisar ändå inte lika mycket värda i verkligheten, och vilken förälder som helst skulle bevisa min poäng om det kom till kritan. Tänk efter, vid livsfara skulle du först rädda dina egna barn eller någon annans?

För mig är svaret givet. Jag skulle med mitt liv som insats försöka rädda alla barn. Men om det inte fanns någon annan utväg, om jag var tvungen att välja, så skulle jag först rädda mina egna barn. Det vill säga jag värderar mina egna barn högre än andras.

Så nej, alla bebisar är inte lika mycket värda för mig, och vem som helst som har barn skulle hålla med. Men jag skulle för den skull inte tveka att riskera mitt eget liv för att rädda någon annans barn. Jag tror det är det mest naturliga i världen att vilja skydda dom svaga.

Alla människor är inte lika mycket värda, men däremot anser jag att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka, de berömda orden från USA:s självständighetsförklaring, är något som tillhör alla människor från födseln. Det är däri som det lika värdet ligger, i en människas okränkbara rätt till frihet.

Men det är just det, att efter födseln så är det ens handlingar som avgör ens värde och värdighet för omgivningen.

Men man kan förverka sin rätt till frihet. Man kan förverka sin rätt till strävan efter lycka. Man kan förverka sin rätt till liv.

En kallblodig mördare är, om du frågar mig, inte värd någonting.

Några få av de som vurmar för ”alla människors lika värde” kanske faktiskt tycker att en massmördare eller våldtäktsman är lika mycket värd som ett oskyldigt nyfött barn, men mer troligt så förstår dom inte vad dom själva säger.

En mördare har definitivt förverkat sin rätt till frihet, och beroende på vem du frågar också rätten till sitt liv.

Jag skulle inte tveka en sekund att offra tusen mördares liv om det räddade en enda person ur min familj.

Så för att sammanfatta:

Nej, alla människor är inte lika mycket värda. Människovärdet är inte heller konstant genom livet, men vi föds alla med samma rättigheter, vilka är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka. Från födseln är det våra handlingar som bestämmer vårt värde för omgivningen.

Ett väldigt grundläggande steg på vägen mot att uppskattas av andra är att börja med att faktiskt respektera andra människors rätt till liv, frihet och strävan efter lycka.

Före varje handling du gör, tänk efter en extra gång om det du vill göra kränker någon annans rätt till sitt liv, sin frihet eller sin strävan efter lycka.

Den gyllene regeln är rätt vettig att följa om man vill uppskattas och värderas högt av sina medmänniskor:

Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig, det vill säga bemöt andra som du själv vill bli bemött.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *