Det mest rebelliska en frihetskämpe kan göra i dagens Sverige

Den svenska regimen i Stockholm har aldrig haft större kontroll över sina undersåtar än idag (även om tyrannen Gustav Vasa var en hejare på förtryck han också).

Politikerna har ena handen i våra plånböcker, och med andra handen dikterar dom vad vi ska äta och dricka, dom bestämmer över hur vi reser, hur ”goda medborgare” ska tänka och tycka, och inte minst bestämmer dom över vilka kunskaper och värderingar som våra barn ska få intutade i sig.

Men det finns en frihet som den svenska regimen inte längre bekämpar.

Det är friheten att bruka sin egen jord, och skörda frukterna av ens arbete.

Att odla sin egen mat är en av få sysselsättningar idag där du faktiskt får behålla alla frukter av ditt arbete.

Om du gör ett aktieklipp så vill dom ha ”sin” del av kakan vid försäljning.

Om din bostad stigit i värde så vill dom ha ”sin” del av kakan vid försäljning.

Och det senaste är att dom nu också vill ha ”sin” del av kakan om du som företagare genererar din egen solenergi på taket.

Men den potatis du skördar, den får du behålla.

Inte en enda potatis kommer någon fogde att smaska i sig. Den kommer inte heller gå till att sponsra någon statsvurmande aftonblaska eller propagandaorganet SVT, eller till någon politikerpension, eller till att göda nya stormaktsambitioner.

De potatisarna är dina att behålla, och detta är självklart din naturliga rätt.

Men det har inte alltid varit så.

Förr när fogden kom till byn fick bonden se på hur fogden stack ner sin skäppa i kornsäcken och mäta upp hur mycket av bondens korn som tillhörde staten. Det spelade ingen roll om bonden haft en dålig skörd och fick äta barkbröd hela vintern, staten skulle ha sitt ändå.

Fogden tog också sin beskärda del av andra skörder som t.ex. vete, smör, potatis, fläsk, med mera. Och nåde den som blev påkommen att gömma undan lite korn i en stenröse för att kunna klara vintern bättre. Stöld från kronan! Skattesmitare!

På det kom också kyrkans tionde, där en tiondel av böndernas produktion skulle gå till kyrkan.

”Enligt Upplandslagen från 1350 betalades sädestiondet med råg, vete, lin, hampa, rovor, ärtor, bönor och humle. Kvicktiondet kunde betalas med grisar, gäss, kalvar, lamm, fisk och gråverk (ekorrens vinterpäls).” – Wikipedia

År 1527 centraliserades förtrycket av allmogen då Gustav Vasa (vem annars?) tog ifrån kyrkan rätten att förfoga över 2/3 av tiondet, och sen dess har staten över århundradena förfinat sitt förtryck och utsugande av allmogen. Efter att penninghushållningen tog främsta rummet i Sverige övergick Stockholmsregimen allt mer till att kräva betalning i reda pengar från Sveriges folk, och idag får du det svårt om du försöker betala skatten med ett gödsvin.

Det här har öppnat en möjlighet för oss frihetliga människor i Sverige att ta tillbaka den uråldriga rätt som alltid varit vår; rätten att behålla hela frukten av vårt arbete.

Att ta tillbaka den friheten börjar med att plantera något i jorden. Spelar ingen roll om det är en potatis, ett äppelträd eller bara en kruksallad i fönstret. Man kan börja hur blygsamt eller ambitiöst som man vill.

Det kan komma en dag när fogden än en gång börjar stryka runt byarna för att se till att invånarna inte gömmer några rovor i stenröset, men jag har en föraning om att de inte kommer få det lika lätt då som förr i tiden. För det gör ondare att förlora en frihet man redan haft än att leva utan en frihet man aldrig upplevt.

Så håll dig vid din rätt att behålla frukten av ditt jordliga arbete. Bruka rätten, och om dagen kommer när fogden knackar på dörren med skäppan i hand, släpp icke rätten ifrån dig!

(Om du vill läsa en bra bok som inspirerade mig att skriva det här läs då ”Rid i natt!” av Vilhelm Moberg, en bok om och för frihetligt folk)