"Bondebylagets själva bärande idé om mänsklig samverkan och gemenskap syns mig så pass tidlös, att den skulle kunna förverkligas även i sentida miljöer. Kanske kan den en gång återuppstå i ett annat samhälle än det nuvarande – en samhällsform, där människan intar den självskrivna centrala platsen."
Jag la upp en video härom veckan på Youtube-kanalen om varför jag tänker lägga ut bra många fler videor framöver och vad du kan förvänta dig för ämnen.
Varför gör jag det?
Främst gör jag det för mig själv. Jag vill bli bättre på videoproduktion och på att tala inför kameran och uttrycka mig själv kort och koncist. Men jag gör det också för mina barn, som förhoppningsvis kan ha glädje av mina videor när dom blir äldre. Jag tänkte rikta en del videor direkt till mina vuxna barn när dom kanske tittar om sisådär 15-20 år.
I videon:
Lite om kamera- och ljudutrustningen jag använder
Om politik (ej partipolitik) och bondeanarkism (a.k.a. frihet)
Om självhushållning, självförsörjning och permakultur
Om resiliens och krisberedskap a.k.a. prepping.
In och prenumerera för fler videos från mig om livet, friheten och strävan efter lycka!
Uppdatering om första äppelträdet som jag planterat i den blivande skogsträdgården. Ananaskanel heter sorten, också kallad brunkanel, och härstammar från Ryssland. Det är det äldsta och härdigaste kaneläpplet, härdigt upp till zon 6 i Sverige.
Trädet är inköpt på Blomqvist Plantskola i Finland, och i dagarna anlände tre till äppelträd därifrån. Video kommer!
Det var mycket ångest involverat i beslutet var exakt trädet skulle planteras. Men till slut föll det på en plats 12 meter från huset. Det är svårt att föreställa sig att det lilla trädet kan bli 7 meter högt, men så är det, och därför ville vi inte plantera för nära huset så att det skapade skugga. 1 meter i diameter blev hålet, dvs. väl tilltaget.
Kolla in första potatisskörden. Det är alltså potatissorten ”Cherie” som jag odlar – en väldigt god sort som ger stor skörd och lagras fint.
Satte 1 kg sättpotatis förra året, fick runt 70 kg skörd. I år satte vi dubbelt så mycket, så nu lär vi ha så vi klarar oss hela vintern och lite till.
Jag har i dagarna gett mig på att höstbeskära äppel- och plommonträden, vilket görs bäst under Juli, Augusti eller September – de så kallade JAS-månaderna.
De här träden har inte beskurits på många år. Vi har bott här i två år, och kollar man på träden syns det att de inte beskurits på många år innan dess – om ens någonsin.
Speciellt äppelträdet har beskurits kraftigt, resultatet delar jag framöver. Målet var att öppna upp kronan på trädet så luften kunde cirkulera och ljus kunde komma in till de bakre grenarna.
Jag började med att beskära alla grenar som pekade inåt i kronan eller rakt uppåt. Också allt för hängande grenar beskars. Sen kortade jag in alla grenar, och där de pekade allt för mycket uppåt beskar jag bakom en nedåtpekande knopp så att grenen börjar växa mer horisontellt nästa säsong.
Hittade den här gamla stoiska klassikern på loppis, en svensk översättning från 1919. Handbok i livets konst, Encheiridion, är en manual författad av Arrianos, lärling till Epiktetos, om stoicistisk livssyn och leverne.
Den här boken är 97 år gammal, men originalet har nästan 1900 år på nacken. Han var en vis man den där Epictetos, han kan man lära av resten av livet.
Det säger väl en del om dagens skolsystem som lär oss räkna och memorera huvudstäder och tusen andra saker, men man lär sig ingenting om att leva och må bra, eller om vad som betyder något här i livet.
Här kommer lite mer visdom:
Jag kommer att digitalisera den här boken framöver och släppa den fri som e-bok. Håll utkik!
Den här definitionen av frihet skriver jag under på. Friheten att få råda över sig själv, så länge man inte hindrar någon annan från att göra detsamma. Den här definitionen av frihet lever upp till både den gyllene regeln och till icke-aggressionsprincipen, två vettiga levnadsregler att följa.
Också Vilhelm Mobergs syn på frihet rimmade väl med John Stuart Mills definition. Så här sa Moberg under ett tal på Svenska flaggans dag 6 juni 1944:
Vad är det svenska? Det är frid och trygghet till liv och lem i ett fredligt land, där barnen födes fria av fria föräldrar.[…] Det är ett land, där också de minsta backstugornas barn kan skaffa sig möjlighet att pröva sina krafter, att få pröva dem så långt de nu kan räcka till. Det är ett land där var och en kan få växa och utvecklas efter sin egenart, där var och en kan vara olik alla andra och hysa meningar olika alla andra – och dock får behålla både sin frihet och sitt liv. Detta är för mig det svenska. Det omistliga.
I en annan text är han mer direkt i sin tolkning av frihetens innebörd:
”Enligt den totalitära ideologin – den nazistiska och den kommunistiska – är vi människor statens egendom, och i egenskap av statsägda varelser uppnår och åtnjuter vi den sanna friheten. Vår uppgift i totalstaten är i första hand att vara medborgare och nyttiga och effektiva delar av ett kollektiv.
Men för min del ansluter jag mig till den äldre och ursprungliga tolkningen av innehållet i ordet frihet. Jag ansluter mig till dem som menar att vi människor icke är skapade till att vara objekt för statsnyttan. Ingenting kan rubba mig ur den övertygelsen och tron, att vårt liv är helt vårt eget — att människolivet från vaggan till graven är ett mål i sig självt.”
Om det här är vad frihet innebär, att fullt ut få råda över sig själv i kropp och tanke, så är det tydligt att vi har en bra bit kvar här i Sverige innan vi når dit.
Hela Juni månad är känd som ”midsommar-månad” sen gammalt tillbaka. Imorgon firar vi midsommarafton, men den faktiska midsommaren, sommarsolståndet, är redan bakom oss.
Sommarsolståndet markerar årets längsta dag och ljusaste natt. 02:20 tog jag en tur med drönaren, och en kvart senare steg solen upp. Jag älskar ljuset!
Vi har ett magiskt, osläckbart ljus under de här sommarnätterna.
Jag är tacksam för att ha fötts på en plats där jag får uppleva det här ljuset. Det kan kännas tungt mitt i den mörka, kalla vintern. Men nu på sommaren är mörkret bortglömt.
De långa och ljusa dagarna gör Norrland till perfekta platsen för bärodling, vilket är ännu en sak att vara tacksam över.
SunCalc.net
Bilden ovanför visar vart solen stiger upp och går ner i relation till min tomt. Under sommarsolståndet gömmer sig solen bara några få timmar under horisonten innan den stiger upp igen. Kolla in SunCalc.net om du vill testa själv!
Nu har det gått två veckor sen mina nordiska bin flyttade in i topplistkupan. Dom verkar stortrivas, och samhället växer sig starkare för varje dag som går.
Det har nu varit ett par regniga dagar men så fort värmer stiger och blåsten lägger sig så är det full skytteltrafik från kupan till närmsta blomsteräng eller träd.
En titt ner i topplistkupan
För att flytta bina från ramkupan som dom kom i över till topplistkupan följde jag Patrick Sellmans guide. Det gick hur smidigt som helst.
Det nordiska biet
Det nordiska biet är vår urgamla inhemska biras och biets motsvarighet till vad man hos andra djur kallar ”lantras”, det vill säga det har anpassat sig till vårt nordiska klimat över väldigt lång tid.
Den här birasen har längre behåring, tål våra vintrar bättre, och flyger vid lägre temperaturer än de sydliga raserna.
De senaste 150 åren har det skett en massiv import av utländska biraser, t.ex. det italienska gula biet, som har konkurrerat ut det nordiska biet. Det nordiska biet är idag hotat. Av Sveriges 125 000-150 000 bisamhällen är runt 1000-1200 samhällen med nordiska bin, dvs. en försvinnande liten mängd.
Det pågår ett arbete för att rädda det nordiska biet genom föreningen Nordbi som jag nyligen blev medlem i. För mig är det självklart att inhemska djurraser som anpassats till vårt kärva klimat över årtusenden borde bevaras för kommande generationer.
Bygge av vaxkaka pågår
Bygget av vaxkakorna är i full gång på de nya listerna. Det går snabbt! Det gäller att hålla koll så man kan lägga till nya lister i takt med att dom bygger ut, så att dom inte känner att det blir för trångt. Då kan dom få för sig att det är dags att svärma, dvs. dela på sig och hitta ett nytt hem.
Vi har skördat första honungskakan. Utsökt!
När vi flyttade över bina till topplistkupan kunde vi också skörda första honungskakan. Dom hade bra med honung i de andra kakorna så vi kände att det var okej att skörda en. Underbart gott, och jag tror faktiskt det smakar bättre bara av att veta att det är producerat här på gården och i grannbyn där bina köptes.
Täckvax från avtäckningen av honungskakan
När honungen är färdig så täcker bina cellerna med täckvax. Det första man gör när man skördar honungen är att skrapa av täckvaxet. Det är extra fint och rent vax som man brukar spara till t.ex. salvor.
Nu är det bara att låta bina pyssla på och samla pollen och nektar. Framåt slutet på juli kommer vi nog kunna skörda någon kaka till, men vi kommer lämna så mycket honung som möjligt till bina över vintern så att vi inte behöver ge dom allt för mycket tillskottsfoder.
Vi var på loppis igår. Ingen sommar är komplett utan loppisar!
Bland annat fyndade jag en barkspade som jag ska ha och barka träd med när det blir dags att fixa eget virke. När jag kom hem märkte jag att eggen var riktigt rostig i ett hörn, men en rejäl slipning så kommer den bli som ny.
Jag fyndade också några gamla filar som ska smidas om till knivar nån gång. och en liten hyvel, syl och liten kratta. Visst finns det lite rost på det mesta, men en stålborstning, slipning och inoljning så är det i toppskick igen.
Det är det som är så fantastiskt med loppisar. För en bråkdel av vad du får betala i butik kan du få ett fullt fungerande verktyg som med lite kärlek kan bli som nytt igen.
Fina träskedar och slevar är bland mina favoritprylar att shoppa på loppis. Ofta kostar dom bara ett par kronor. Det märks direkt när en sked fått extra kärlek i skapandet, den har själ.
Den här hammaren köpte jag inte på loppis utan på Tradera. 1953 är stämplat på den, och den ska renoveras upp och användas till mina stenmejslar när jag ristar runstenar.
Runstenar fascinerar mig. Tanken att någon för över tusen år sen kunde skicka ett meddelande ända in i vår tid är kittlande.
Det fascinerar mig så mycket att jag bestämt mig för att lära mig rista egna runstenar, så att jag kan skicka mina egna meddelanden in i framtiden.
Mycket är det tack vare Kalle Runristare som är en modern mästare när det gäller runristning och har skapat fantastiska runstenar.
”Din runsten tillhör framtiden, inte en dröm om forntiden!” – Kalle Runristare
Visst är jag intresserad av nordisk forntid och mina förfäders liv, men jag tänker desto mer på framtiden för mina barn, barnbarn och kommande generationer. Det är för dom jag vill rista och resa runstenar.
Jag har nu fått hem mina mejslar från Rebit stenverktyg. De kostade en del, men min tanke är att precis som Kalle Runristare sälja runstenar i framtiden när jag förfinat tekniken.
Mitt första verk blev ett hjärta, tillägnat min kvinna. Jag började rista en rak linje bara för att testa mejslarna, men det var så tråkigt så då ristade jag ett hjärta istället.
Det här hjärtat kommer sannolikt att finnas kvar långt efter både jag och min kvinna har lämnat jordelivet, men jag vill bli bättre på att rista djupare spår så att ristningarna håller i tusentals år istället för ”bara” hundratals år.
Nu behöver hjärtat bara lite färg. Det kommer fyllas i med röd järnoxid, en färg som traditionellt använts också på forntiden. Jag har köpt pigmentet på Ottosson Färgmakeri och kommer blanda färgen själv.
Nästa steg blir förstås att rista en riktig runsten. Uppdatering kommer!
