Den enda frihet som förtjänar sitt namn

Citatet i bild är ur John Stuart Mills bok ”Om friheten”, svensk översättning från 1917 av Hjalmar Öhrvall som digitaliserats av Projekt Runeberg.

Den här definitionen av frihet skriver jag under på. Friheten att få råda över sig själv, så länge man inte hindrar någon annan från att göra detsamma. Den här definitionen av frihet lever upp till både den gyllene regeln och till icke-aggressionsprincipen, två vettiga levnadsregler att följa.

Också Vilhelm Mobergs syn på frihet rimmade väl med John Stuart Mills definition. Så här sa Moberg under ett tal på Svenska flaggans dag 6 juni 1944:

Vad är det svenska? Det är frid och trygghet till liv och lem i ett fredligt land, där barnen födes fria av fria föräldrar.[…] Det är ett land, där också de minsta backstugornas barn kan skaffa sig möjlighet att pröva sina krafter, att få pröva dem så långt de nu kan räcka till. Det är ett land där var och en kan få växa och utvecklas efter sin egenart, där var och en kan vara olik alla andra och hysa meningar olika alla andra – och dock får behålla både sin frihet och sitt liv. Detta är för mig det svenska. Det omistliga.

I en annan text är han mer direkt i sin tolkning av frihetens innebörd:

”Enligt den totalitära ideologin – den nazistiska och den kommunistiska – är vi människor statens egendom, och i egenskap av statsägda varelser uppnår och åtnjuter vi den sanna friheten. Vår uppgift i totalstaten är i första hand att vara medborgare och nyttiga och effektiva delar av ett kollektiv.

Men för min del ansluter jag mig till den äldre och ursprungliga tolkningen av innehållet i ordet frihet. Jag ansluter mig till dem som menar att vi människor icke är skapade till att vara objekt för statsnyttan. Ingenting kan rubba mig ur den övertygelsen och tron, att vårt liv är helt vårt eget — att människolivet från vaggan till graven är ett mål i sig självt.”

Om det här är vad frihet innebär, att fullt ut få råda över sig själv i kropp och tanke, så är det tydligt att vi har en bra bit kvar här i Sverige innan vi når dit.

Nej, alla människor är inte lika mycket värda

Hur ofta har man inte hört proffstyckare och folk i offentlig sektor säga att dom står för “alla människors lika värde”?

Det går inte en vecka utan att någon i media uttalar sig på ett robotliknande sätt utan någon vidare eftertanke till vad som egentligen sägs.

Den meningen har använts som förevändning för att avskeda folk från sina jobb, kalla folk för rasister, och motivera allt möjligt politiskt förmynderi.

Påståendet om “alla människors lika värde” låter fint, men det krävs inte mer än en minut av eftertänksamhet för att inse att det inte stämmer.

Så låt oss ägna en minut åt den här frågan om människovärde, som är den mest grundläggande ett samhälle vilar på.

Alla människor har inte lika värde genom livet. Människovärde är inte något som objektivt kan mätas eller vägas på en våg oberoende av betraktarens egna värderingar. Människovärde är något subjektivt.

Jag tror ändå dom flesta av oss, förutom sanna rasister, kan enas om den självklara sanningen att alla människor är skapade lika, det vill säga vi har samma okränkbara och ofattbara värde i livets första skede. Detta oavsett hudfärg, kön, och ursprung.

Människor föds förstås inte med samma förutsättningar och potential. Vissa föds smartare än andra, vissa är musikaliskt lagda från födseln medan andra föds till tondövhet, vissa föds med funktionsnedsättningar medan vissa föds med vad många skulle kalla fysiologisk “begåvning” (som tre bröder på min grundskola som alla hade helt sjuka magrutor och muskler redan på mellanstadiet utan någon som helst styrketräning, de var söner av Hercules).

Men människovärdet är fortfarande lika om du frågar mig, helt baserat på mina egna moraliska principer.

Trots det så är alla bebisar ändå inte lika mycket värda i verkligheten, och vilken förälder som helst skulle bevisa min poäng om det kom till kritan. Tänk efter, vid livsfara skulle du först rädda dina egna barn eller någon annans?

För mig är svaret givet. Jag skulle med mitt liv som insats försöka rädda alla barn. Men om det inte fanns någon annan utväg, om jag var tvungen att välja, så skulle jag först rädda mina egna barn. Det vill säga jag värderar mina egna barn högre än andras.

Så nej, alla bebisar är inte lika mycket värda för mig, och vem som helst som har barn skulle hålla med. Men jag skulle för den skull inte tveka att riskera mitt eget liv för att rädda någon annans barn. Jag tror det är det mest naturliga i världen att vilja skydda dom svaga.

Alla människor är inte lika mycket värda, men däremot anser jag att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka, de berömda orden från USA:s självständighetsförklaring, är något som tillhör alla människor från födseln. Det är däri som det lika värdet ligger, i en människas okränkbara rätt till frihet.

Men det är just det, att efter födseln så är det ens handlingar som avgör ens värde och värdighet för omgivningen.

Men man kan förverka sin rätt till frihet. Man kan förverka sin rätt till strävan efter lycka. Man kan förverka sin rätt till liv.

En kallblodig mördare är, om du frågar mig, inte värd någonting.

Några få av de som vurmar för ”alla människors lika värde” kanske faktiskt tycker att en massmördare eller våldtäktsman är lika mycket värd som ett oskyldigt nyfött barn, men mer troligt så förstår dom inte vad dom själva säger.

En mördare har definitivt förverkat sin rätt till frihet, och beroende på vem du frågar också rätten till sitt liv.

Jag skulle inte tveka en sekund att offra tusen mördares liv om det räddade en enda person ur min familj.

Så för att sammanfatta:

Nej, alla människor är inte lika mycket värda. Människovärdet är inte heller konstant genom livet, men vi föds alla med samma rättigheter, vilka är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka. Från födseln är det våra handlingar som bestämmer vårt värde för omgivningen.

Ett väldigt grundläggande steg på vägen mot att uppskattas av andra är att börja med att faktiskt respektera andra människors rätt till liv, frihet och strävan efter lycka.

Före varje handling du gör, tänk efter en extra gång om det du vill göra kränker någon annans rätt till sitt liv, sin frihet eller sin strävan efter lycka.

Den gyllene regeln är rätt vettig att följa om man vill uppskattas och värderas högt av sina medmänniskor:

Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig, det vill säga bemöt andra som du själv vill bli bemött.

Idealism och realism

Idealism och realism” är en fin liten dikt på tre korta strofer av det store poeten Gustaf Fröding (1860-1911) som torde ha förargat en och annan politiker och herrehyllare när den publicerades 1894. Så här går den:

Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.

Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

I idealismens tankevärld ser man gärna verkligheten som ”vad den borde vara” i en perfekt värld. Tankar, idéer och känslor står över den fysiska verkligheten.

Realismen, å andra sidan, menar att verkligheten existerar oberoende av vad man tycker, tänker eller känner. Man fokuserar på ”vad som faktiskt är” och agerar därefter.

Som med det mesta tror jag att lagom av allt är bäst; en lagom balans av idealism och realism. I Sverige lever vi dock sedan länge i den totala idealismens tidevarv.

Sveriges överhet har en oändlig mängd idéer om hur undersåtarnas liv ”borde” se ut, och tvekar inte en sekund att använda statens våldsmonopol för att förverkliga sina visioner. När ohämmad idealism kombineras med våldsmonopol kan det snabbt spåra ur. Det visar historien.

Men historien visar också att Verkligheten har en förbluffande förmåga att själv-korrigera när visioner driver allt för långt ifrån verkligheten.

Värt att lägga på minnet: Käbbel är käbbel, än hur fint det låter.

Den okränkbara rätten

Den fria mannens rätt
Vare sig han tillhör allmoge eller kungaätt
Är rätten att värna liv och lem
Och försvara familj och hem

Med knuten näve eller vapen i hand
Allt är tillåtet för att skydda familjeband
Livet är det käraste man har
Hur kan rätten att värna det vara annat än okränkbar?

Tacka vet jag staten

Vad skulle jag göra utan staten?
Jag har ju knappt pengar till husrum och maten
Vem skulle betala för min välfärd?
Vem skulle betala för att mitt barn blir lärd?

Vem skulle betala för vägen?
Att det fanns vägar innan staten är väl bara en sägen?
Vem skulle betala för sjukhus?
Vem skulle förbjuda alla farliga rus?

Vem skulle skydda mig från tjuveri?
Utan staten har jag väl inte råd att vara fri?
I skuld och med en börs som ständigt är tom
Utan staten skulle jag väl hamna i träldom?

Så många frågor som inte får svar
Om jag ändå hade alla mina pengar kvar
Mer än halva min lön försvinner
Den försvinner likt en flod som rinner

En dag följde jag floden söderut
Men när jag såg vart den rann gav jag upp ett tjut
Vem var nu den tjuvande saten?
Jo, det visade sig vara staten!

Solidaritet

Beskatta hans mark, beskatta hans hus, beskatta både brädor och grus.
Beskatta hans traktor, beskatta hans häst, lär honom att skatt är bäst.
Beskatta hans jobb, beskatta hans lön, han jobbar ändå på under stånk och stön!
Beskatta hans ko, beskatta hans gröda, beskatta hans vatten, beskatta hans föda.
Beskatta hans slipsar, beskatta hans hatt, beskatta något mer bara därför att.
Beskatta hans tobak, beskatta hans sprit, beskatta hans nöjen, beskatta hans skit.
Beskatta hans bil, beskatta hans vin, beskatta hans cykel, beskatta hans bensin.
Beskatta allt han äger och svara hans ilska med att allt blir lättare utan hans trilska
När han skriker och klagar; beskatta honom mer, beskatta honom så han bönar och ber
Bry dig ej om hans vädjande skri, det kostar faktiskt att vara fri!
Beskatta hans kista, beskatta hans gravsten, beskatta jorden som håller hans ben
Sätt dessa ord på hans grav: Krossad av skatter, dog som slav.
När han är borta, tacka för solidariteten och lyft på hatten. Sörj han slapp undan arvsskatten.

Den här dikten har jag anpassat till svenskan från det engelska originalet med okänd författare. Här är originalet (som jag gillar ännu mer):
Tax his land, tax his bed, tax the table at which he’s fed.
Tax his tractor, tax his mule, teach him taxes are the rule.
Tax his work, tax his pay, he works for peanuts anyway!
Tax his cow, tax his goat, tax his pants, tax his coat.
Tax his ties, tax his shirt, tax his work, tax his dirt.
Tax his tobacco, tax his drink, tax him if he tries to think.
Tax his cigars, tax his beers, if he cries tax his tears.
Tax his car, tax his gas, find other ways to tax his ass.
Tax all he has then let him know, that you won’t be done till he has no dough.
When he screams and hollers; then tax him some more, tax him till he’s good and sore.
Then tax his coffin, tax his grave, tax the sod in which he’s laid.
Put these words upon his tomb, taxes drove me to my doom.
When he’s gone, do not relax, its time to apply the inheritance tax.

Från boken "Planeter vi kommer ihåg"

”Tack vare det dysfunktionella monetära system som tilläts vara grunden för deras samhälle och kultur, spenderade dessa människor sina dagar med att tillverka och byta saker med varandra i ständigt ökande takt, tills ekonomin och naturen inte klarade mer och den mänskliga civilisationen kollapsade under sin ironiskt nog imaginära tyngd”

Från boken ”Planeter vi kommer ihåg”, en bästsäljare i galaxen. Utgiven i början på 2000-talet (räknat i jordår).

(Av min vän Andreas Söderlund)

Tänk om…?

Tänk om du, jag, och resten av mänskligheten inte behövde spendera majoriteten av vår livsenergi på att…

  • …sätta mat på bordet
  • …släcka törsten
  • …klä oss
  • …skaffa tak över huvudet
  • …generera elektricitet för våra prylar
  • …hålla oss säkra från brottslingarna innanför och utanför statens apparatur

Föreställ dig om du och varje person i din familj bara hade behövt spendera en eller två timmar per dag för att säkerställa era grundläggande behov.

Föreställ dig en verklighet där tid, moder natur och en gnutta modern teknologi tillsammans gör det mesta av arbetet gratis, på ett decentraliserad, resilient och hållbart sätt.

En verklighet där vi som individer har höjt oss över den primitiva 9-5 kampen för överlevnad som den nuvarande ”moderna” civilisationen bygger på.

Detta är framtiden ser jag för mänskligheten.

Det är nästa nivå, och det är dit jag är på väg.

Det här är ingen dröm eller utopi. All kunskap som behövs för att bygga den verkligheten finns redan. Några få modiga individer visar redan vägen.

Mer om det här tankeexperimentet kommer, men tills dess vore det kul att höra ditt svar på den här frågan:

Vad skulle du göra med all din lediga tid om pengar inte var ett problem?

Det mest rebelliska en frihetskämpe kan göra i dagens Sverige

Den svenska regimen i Stockholm har aldrig haft större kontroll över sina undersåtar än idag (även om tyrannen Gustav Vasa var en hejare på förtryck han också).

Politikerna har ena handen i våra plånböcker, och med andra handen dikterar dom vad vi ska äta och dricka, dom bestämmer över hur vi reser, hur ”goda medborgare” ska tänka och tycka, och inte minst bestämmer dom över vilka kunskaper och värderingar som våra barn ska få intutade i sig.

Men det finns en frihet som den svenska regimen inte längre bekämpar.

Det är friheten att bruka sin egen jord, och skörda frukterna av ens arbete.

Att odla sin egen mat är en av få sysselsättningar idag där du faktiskt får behålla alla frukter av ditt arbete.

Om du gör ett aktieklipp så vill dom ha ”sin” del av kakan vid försäljning.

Om din bostad stigit i värde så vill dom ha ”sin” del av kakan vid försäljning.

Och det senaste är att dom nu också vill ha ”sin” del av kakan om du som företagare genererar din egen solenergi på taket.

Men den potatis du skördar, den får du behålla.

Inte en enda potatis kommer någon fogde att smaska i sig. Den kommer inte heller gå till att sponsra någon statsvurmande aftonblaska eller propagandaorganet SVT, eller till någon politikerpension, eller till att göda nya stormaktsambitioner.

De potatisarna är dina att behålla, och detta är självklart din naturliga rätt.

Men det har inte alltid varit så.

Förr när fogden kom till byn fick bonden se på hur fogden stack ner sin skäppa i kornsäcken och mäta upp hur mycket av bondens korn som tillhörde staten. Det spelade ingen roll om bonden haft en dålig skörd och fick äta barkbröd hela vintern, staten skulle ha sitt ändå.

Fogden tog också sin beskärda del av andra skörder som t.ex. vete, smör, potatis, fläsk, med mera. Och nåde den som blev påkommen att gömma undan lite korn i en stenröse för att kunna klara vintern bättre. Stöld från kronan! Skattesmitare!

På det kom också kyrkans tionde, där en tiondel av böndernas produktion skulle gå till kyrkan.

”Enligt Upplandslagen från 1350 betalades sädestiondet med råg, vete, lin, hampa, rovor, ärtor, bönor och humle. Kvicktiondet kunde betalas med grisar, gäss, kalvar, lamm, fisk och gråverk (ekorrens vinterpäls).” – Wikipedia

År 1527 centraliserades förtrycket av allmogen då Gustav Vasa (vem annars?) tog ifrån kyrkan rätten att förfoga över 2/3 av tiondet, och sen dess har staten över århundradena förfinat sitt förtryck och utsugande av allmogen. Efter att penninghushållningen tog främsta rummet i Sverige övergick Stockholmsregimen allt mer till att kräva betalning i reda pengar från Sveriges folk, och idag får du det svårt om du försöker betala skatten med ett gödsvin.

Det här har öppnat en möjlighet för oss frihetliga människor i Sverige att ta tillbaka den uråldriga rätt som alltid varit vår; rätten att behålla hela frukten av vårt arbete.

Att ta tillbaka den friheten börjar med att plantera något i jorden. Spelar ingen roll om det är en potatis, ett äppelträd eller bara en kruksallad i fönstret. Man kan börja hur blygsamt eller ambitiöst som man vill.

Det kan komma en dag när fogden än en gång börjar stryka runt byarna för att se till att invånarna inte gömmer några rovor i stenröset, men jag har en föraning om att de inte kommer få det lika lätt då som förr i tiden. För det gör ondare att förlora en frihet man redan haft än att leva utan en frihet man aldrig upplevt.

Så håll dig vid din rätt att behålla frukten av ditt jordliga arbete. Bruka rätten, och om dagen kommer när fogden knackar på dörren med skäppan i hand, släpp icke rätten ifrån dig!

(Om du vill läsa en bra bok som inspirerade mig att skriva det här läs då ”Rid i natt!” av Vilhelm Moberg, en bok om och för frihetligt folk)